Idag uppmärksammar vi internationella flyktingdagen
Idag uppmärksammar världen och erinrar om att 43 millioner människor befinner sig på flykt. Miljontals, barn, kvinnor och män upplever skräck och förtvivlan. De jagas, trakasseras, de vet inte från ena dagen till den andra hur livet ska te sig. Eller ens om det kommer att gå vidare. Vi läser uppgiften, 43 miljoner. Och någon räknar fram att åtta personer, varje minut, tvingas fly från sina hem. Siffror.
Statistiska uppgifter och beräkningar blir ganska ofta på något sätt omänskliga. De döljer den enskilda människan, hennes rätt till värde och värdighet. Att varje individ fötts med "adelsmärket", rätten att leva fri från skräck och förnedring.
En dag som denna, och helst många flera dagar, borde vi sansa oss, vi i den förmögna världen, vi som har fred och frihet, och besinna att medmänsklighet och tal om solidaritet kräver att vi föser alla dessa Kain-frågor, ska jag ta vara på min broder/medmänniska, åt sidan och samlat göra insatser för att stoppa jakten och förföljelser och armod i läger.
Ordet "illegal" sätts inte sällan framför medmänniskor som tvingats kasta sig hals över huvud iväg från hem för att rädda livhanken. Ordet "illegal" nyttjas i texter som trygga parlamentariker levererar när, som regel, enkla problem uppstår för att människor gör allt för att stiga över gränsen som skiljer liv från död.
Det är de fattiga länderna som har att ta emot de flesta flyende. Det är i de fattiga länderna som många drivs omkring som villebråd - i det geografiska område som man trodde var deras "hemland". Ängslan över att industriländer ska tvingas ta emot flyktingströmmar som knäcker ekonomi et cetera är grovt, grovt överdriven.
Vi kunde rada upp mycken statistik, och vi kan givetvis uttala beröm åt UNHCR:s arbete i 120 länder. Vad det ytterst dock måste handla om är vår inställning, att jorden är odelbar, och att vi har rätt till värdighet och nödvändiga resurser för att kunna leva. Alla.
Vi kan ingen av oss göra allt. Men vi kan göra mer. Och vi kan se upp så att länder, regeringar och parlament inte bygger murar av isolering runt sig
Under det senaste året har cirka 200.000 syrier flytt sitt land. 130.000 uppskattas nu finnas i Jordanien, många har också tagit sig till Turkiet. Humanitära insatser tillåts inte av Assad-regimen. Hjälpen kan således enbart riktas till de syrier som flytt sitt eget land. Och där måste hjälpen finnas. Det måste vara vad demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och solidaritet kräver.
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
Foto: FREDERIC LAFARGUE/AFP/Getty Images
Syrian refugees who fled the violence in Idlib region, walk amid Red Crescent tents in a camp set by the the Turkish army near Kavalcik, on the border between Syria and Turkey, on March 14, 2012.
Publicerat den 20 juni 2012
Statistiska uppgifter och beräkningar blir ganska ofta på något sätt omänskliga. De döljer den enskilda människan, hennes rätt till värde och värdighet. Att varje individ fötts med "adelsmärket", rätten att leva fri från skräck och förnedring.
En dag som denna, och helst många flera dagar, borde vi sansa oss, vi i den förmögna världen, vi som har fred och frihet, och besinna att medmänsklighet och tal om solidaritet kräver att vi föser alla dessa Kain-frågor, ska jag ta vara på min broder/medmänniska, åt sidan och samlat göra insatser för att stoppa jakten och förföljelser och armod i läger.
Ordet "illegal" sätts inte sällan framför medmänniskor som tvingats kasta sig hals över huvud iväg från hem för att rädda livhanken. Ordet "illegal" nyttjas i texter som trygga parlamentariker levererar när, som regel, enkla problem uppstår för att människor gör allt för att stiga över gränsen som skiljer liv från död.
Det är de fattiga länderna som har att ta emot de flesta flyende. Det är i de fattiga länderna som många drivs omkring som villebråd - i det geografiska område som man trodde var deras "hemland". Ängslan över att industriländer ska tvingas ta emot flyktingströmmar som knäcker ekonomi et cetera är grovt, grovt överdriven.
Vi kunde rada upp mycken statistik, och vi kan givetvis uttala beröm åt UNHCR:s arbete i 120 länder. Vad det ytterst dock måste handla om är vår inställning, att jorden är odelbar, och att vi har rätt till värdighet och nödvändiga resurser för att kunna leva. Alla.
Vi kan ingen av oss göra allt. Men vi kan göra mer. Och vi kan se upp så att länder, regeringar och parlament inte bygger murar av isolering runt sig
Under det senaste året har cirka 200.000 syrier flytt sitt land. 130.000 uppskattas nu finnas i Jordanien, många har också tagit sig till Turkiet. Humanitära insatser tillåts inte av Assad-regimen. Hjälpen kan således enbart riktas till de syrier som flytt sitt eget land. Och där måste hjälpen finnas. Det måste vara vad demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och solidaritet kräver.
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
Foto: FREDERIC LAFARGUE/AFP/Getty Images
Syrian refugees who fled the violence in Idlib region, walk amid Red Crescent tents in a camp set by the the Turkish army near Kavalcik, on the border between Syria and Turkey, on March 14, 2012.
Publicerat den 20 juni 2012
