Det afghanska folket måste räddas från sina egna politiker
Beklagligt att Sverige inte kunde bjuda på bättre väder när USA:s utrikesminister Hillary Clinton besökte Stockholm. Det var den kallaste dagen i juni sedan 1928. Nåja, det var förstås mer synd om alla maratonlöpare som - låt vara frivilligt - gav sig ut på asfalten i regn, kyla och blåst.
Hillary Clinton och Carl Bildt hade helt visst mycket att resonera om. Det europeiska finansklimatet är vänligt uttryckt både blåsigt och kylslaget. Grekland nämns nu inte ensamt utan får följe i debatten av åtminstone Spanien. Kommissionär Olli Rehn talar ödesmättat om Europas, och i synnerhet eurozonens, morgondag.
Föreställer mig emellertid att de två synnerligen begåvade och kunniga utrikesministrarna talade en hel del om Afghanistan. Vi erinrar oss att USA:s Barack Obama lovade dra tillbaka trupper från Afghanistan men att han snabbt, väl inne i Vita huset fick finna sig i att sända ytterligare 30 000 soldater. Nu närmar sig emellertid tillbakadragandet. Men fred, lugn och säkerhet är fortfarande långt borta.
Det är enkelt, och har varit enkelt, att kritisera USA, Nato och Sverige för att finnas med i detta ändlösa krig. Talibansk terror, förakt för flickors rätt till utbildning, fundamentalism i alla dess former borde ingen kunnat bortse ifrån. Säkert är emellertid, att många gärna agerar besserwissrar de närmsta åren.
Bilderna från fronten. Explosioner och bombande har beskrivits och refererats i oräkneligt antal. Men varför har rapporteringen om korruption och falskspel, nepotism och oligarki varit minimal? Sanningen är ju att den afghanska presidentfamiljen och släkten roffat åt sig och gjort sig själva bottenrika. Sanningen är ju att narkotikahandel blomstrat i de politiskt mest exklusiva kretsar. Detta borde, enligt min uppfattning, avslöjats vida mer offentligt. Hoppas att Hillary Clinton och Carl Bildt tillsammans funderade en del på hur det afghanska folket ska räddas från sina egna politiker.
Foto: Flickr/Remy Steinegger Publicerat den 4 juni 2012
Hillary Clinton och Carl Bildt hade helt visst mycket att resonera om. Det europeiska finansklimatet är vänligt uttryckt både blåsigt och kylslaget. Grekland nämns nu inte ensamt utan får följe i debatten av åtminstone Spanien. Kommissionär Olli Rehn talar ödesmättat om Europas, och i synnerhet eurozonens, morgondag.
Föreställer mig emellertid att de två synnerligen begåvade och kunniga utrikesministrarna talade en hel del om Afghanistan. Vi erinrar oss att USA:s Barack Obama lovade dra tillbaka trupper från Afghanistan men att han snabbt, väl inne i Vita huset fick finna sig i att sända ytterligare 30 000 soldater. Nu närmar sig emellertid tillbakadragandet. Men fred, lugn och säkerhet är fortfarande långt borta.
Det är enkelt, och har varit enkelt, att kritisera USA, Nato och Sverige för att finnas med i detta ändlösa krig. Talibansk terror, förakt för flickors rätt till utbildning, fundamentalism i alla dess former borde ingen kunnat bortse ifrån. Säkert är emellertid, att många gärna agerar besserwissrar de närmsta åren.
Bilderna från fronten. Explosioner och bombande har beskrivits och refererats i oräkneligt antal. Men varför har rapporteringen om korruption och falskspel, nepotism och oligarki varit minimal? Sanningen är ju att den afghanska presidentfamiljen och släkten roffat åt sig och gjort sig själva bottenrika. Sanningen är ju att narkotikahandel blomstrat i de politiskt mest exklusiva kretsar. Detta borde, enligt min uppfattning, avslöjats vida mer offentligt. Hoppas att Hillary Clinton och Carl Bildt tillsammans funderade en del på hur det afghanska folket ska räddas från sina egna politiker.
Foto: Flickr/Remy Steinegger Publicerat den 4 juni 2012
