Intervju i Sändaren - april 2014

Nu är det dags för en ny tid

(Intervju i Sändaren - april 2014 - ej online)

Efter 50 år som politiker säger Alf Svensson amen, om än något motvilligt. När han ser tillbaka på sitt politiska liv finns det ett och annat han skulle kunna ångra, men ältar gör han inte.

Alf Svensson var partiledare i 31 år. Det är rekord både i Sverige och i Europa. De senaste fem åren har han tillbringat i Bryssel som Kristdemokraternas ende representant, och en av 20 svenskar, i Europaparlamentet. Utanför dörren till hans ganska anspråkslösa arbetsrum i Bryssel står en av de berömda gröna lådorna. En vecka varje månad packar de 751 EU-parlamentarikerna alla sina dokument i var sin låda för vidaretransport till Strasbourg dit förhandlingarna då förläggs.

— Det är en galen flyttkarusell som kostar en massa pengar, konstaterar Alf Svensson som packat sin låda för sista gången. I oktober fyller han 76 år. Det är den enda anledningen till att han nu avslutar det politiska livet. Någon gång måste man inse att det är dags att sluta, och helst ska man göra det innan man är alldeles slut, säger
han.

— Jag har trivts så oerhört bra här i EUparlamentet.
Det blir en särskild gemenskap och spänst i debatten när olika nationaliteter och traditioner möts.

Många kristdemokrater har varit skeptiska till EU, men Alf Svensson säger sig alltid ha varit positiv. Han ser det europeiska samarbetet som helt nödvändigt för freden, ekonomin och utvecklingen.

— Inget land klarar sig självt. Jag tycker att det är sorgligt att ointresset för EU är så stort i Sverige, man inser inte hur betydelsefullt det är.

Alf Svenssons politiska bana började 1964. Då hade han läst vid universitet i Lund och utbildat sig till lärare. På den tiden bågnade universitetens och högskolornas väggar av politisk debatt, minns han.

— Många i Sverige reagerade på avkristningen i skolorna, krav på fri abort och den kulturfientliga synen på religion som spred sig i massmedia. Det saknades ett parti som stod upp för de kristna värderingarna, säger han.

1964 gick Alf Svensson med i nybildade Kristen demokratisk samling (KDS). När partiets förste ledare, Birger Ekstedt,
avled blev Alf Svensson vald till hans efterträdare. Men Lewi Petrus, som tagit initiativ till partiet, var inte särskild nöjd.

— Lewi Petrus blev arg på mig eftersom jag kritiserade USA:s bombningar i Vietnam. Det kändes särskilt tråkigt eftersom min pappa, som var pingstpastor, var en stor beundrare av Petrus.

Alf Svensson hade dock partikamraternas stöd och valdes till partiledare 1973. Förväntningarna var stora på honom och
opinionssiffrorna oroväckande låga under många år. Det såg ut som om de etablerade partierna, med många kristna väljare, skulle få rätt: det behövdes kanske inte något parti
med kristna förtecken.

— Jag vill inte beskriva den här tiden som en jämmerdal. Pionjärandan är den roligaste andan att arbeta i och jag blev nog lite triggad av motståndet. Det går alltid bäst att segla när det blåser. Om det gick trögt för partiet så gick det
desto bättre för partiledaren. 1985 fick Alf Svensson en riksdagsplats tack vare ett valtekniskt samarbete med Centerpartiet och därmed blev han mer synlig i media. Alf Svensson blev en populär partiledare med ständiga toppnoteringar som mest förtroendeingivande partiledare. Han har genom året prisats för sin retorik och folklighet,
något som han tackar sin uppväxt för.

— Jag är född i ett enkelt kapell och har mina rötter i det lilla sammanhanget. Redan som barn fick jag scenvana eftersom jag spelade saxofon i kyrkan. Det har alltid känts naturligt för mig att stå inför folk. Alf Svensson slår fast att ett parti måste hålla sig med unika argument för att kunna
motivera sitt existensberättigande. Det som varit, och är, KD:s unika bidrag till politiken tycker han är betoningen på familj och respekten för människovärdet.

— Det behövs inte fyra partier som pratar om jobbskatteavdrag. Åtminstone ett av dem bör tala om de mjuka frågorna, säger han med en tydlig adress till likriktningen
inom Alliansen. Han tror att Sverige kan vara på väg in i en ny värderingsdebatt. Människor är trötta på det ekonomiska
tänkandet som genomsyrar politiken. Men även ett parti med höga ideal måste ibland kompromissa. Balansgången mellan
att vinna väljarnas förtroende och att stå fast vid sina egna åsikter har inte alltid varit lätt, medger han. Alf Svensson har svängt bland annat när det gäller abortfrågan. Till en
början var han emot fri abort, nu är han för.

— Jag har brottats hundratals timmar med den här frågan och till slut kommit fram till att kvinnan själv måste få bestämma. Däremot är jag starkt kritisk till den selektering
av foster som nu sker. Den kristna tron har varit kompassen
både yrkesmässigt och i det privata under hela livet. Han har varit mån om att ha goda relationer till de två stormakterna”: Gud och hustrun. Alf Svensson säger att han har en enkel tro. Det ligger inte för honom att ”examinera
en massa teologiska spörsmål” och säger sig vara trött på alla skriverier om konvertering, sammanslagningar och organisationsförändringar.

— Det är för mycket föredrag och för lite förkunnelse i våra kyrkor. När jag var liten pojke sjöng vi Låt mig få höra om Jesus. Det räcker för mig även i dag. Jag mediterar ofta
kring Jesustexterna i evangelierna som ger mig kraft i livet. Bönen är också en stor tillgång. Under Brysselåren har det blivit lite si och så med gudstjänstlivet. Men han och hustrun Sonja har morgon- och kvällsandakter varje dag.
Livet som pensionär känns både skrämmande och lockande. Nu blir det mer tid för barn och barnbarn och för litteraturen. Men han kommer att sakna den politiska hetluften. På frågan om det är något han ångrar efter ett långt liv inom politiken säger han:
— Det finns massor jag gjort fel. Men när jag stänger ytterdörren på kvällen så brukar jag säga att ”Gud, jag har gjort så gott jag kunnat. Om det ändå har blivit fel så måste
det vara ditt fel som inte har utrustat mig bättre”.

CHRISTINA LARSSON / text & foto
Publicerat den 28 februari 2014