Trots Rysslands stöveltramp utgör Syrien-kriget det största globala hotet

Det är självklart att Putins aggressioner väcker varje demokratis förtvivlan. Med hjälp av lögn och maktfullkomlighet förtrampar han internationell rätt. Han lever, alldeles uppenbart, i föreställningen att Sovjetunionen ska återupprättas, och att han har egen lagstiftningsmakt, oberoende av allt vad internationell lagstiftning heter. Det är inte enkelt för demokratier som vill upprätthålla och stå för länders integritet att hantera Putins ockupationspolitik. Han begriper, och alla torde inse, att ömsesidigt militärt våld leder till katastrofer. Samtidigt vet vi också att det i ett kortare eller längre perspektiv inte går att förkväva människans längtan efter rättsstatens principer, frihet och respekt för individens rättigheter.

Och likväl, trots Rysslands stöveltramp och ockupation, finns det, menar jag, anledningar att fundera över om inte Syrien-kriget utgör det största, rent ut sagt, globala hotet.

Mellanöstern bågnar av spänningar. Libanon, Jordanien, Turkiet mäktar inte med länge till. Iran slussar in våldsgrupper och vapen, in Syrien. Extremismen söker utplåning. Misstänksamhet och förtvivlan kokar. Saudiarabien och Gulfstaterna är inte passiva utan delaktiga. Israel är verkligen mer än hotat. Geneveförhandlingar och Kerry-initiativ leder ingenstans, hittills. Ingen ser något slut på det vanvett som härskar i Syrien!

Till slut spricker den gigantiska varbölden och inflammationen och våldshärden kan få större omfattning än någon kan. Rysslands ansvar för att inte försöka stämma i bäcken – FN:s säkerhetsråd –framstår i dag som internationella samfundets om inte kollaps så näst intill.

Rysslands beteende i Ukraina är en fortsättning på det förakt för fri- och rättigheter och mänskligt liv som man visade i FN:s säkerhetsråd när Syrien-kriget i förstone avhandlades.


Bild: WP Publicerat den 15 april 2014